Jag och skurborsten en tidig Söndagsmorgon

Klockan hade precis passerat tolv och Lördag natt hade blivit tidig Söndagsmorgon. Kvällen hade varit lyckad med nattcafet och nu återstod det bara för oss med ansvar att storstäda lokalen. Lagom taggad när man kände tröttheten komma krypandes. Tobbe höjer volymen på stereon, alla vet som skall göras, jag fattar ett stadigt tag om skurborsten i ena handen medans jag tar skurhinken med den andra. Sedan entrar jag scenen, det nyligen dammsugna golvet, jag och skurkvasten, tillsammans sveper vi fram längs golvets allt mer skinande yta, ur högtalarna ljuder en låt som jag nästan hade glömt bort hur skön den var, nu minns jag, The shadow proves the sunshine, jag och skurborsten mitt på dansgolvet i en sensuell dans, hörn efter hörn, under borden, The shadow proves the sunshine, jag och skurborsten.