Berättelsen om pojken och popcornspoppningen

Det var en gång en pojke i sina bästa år som bodde i en liten lägenhet i en stor stad. En kväll blev han plötsligt väldigt sugen på popcorn. Pojken gick till skafferiet och såg till sin förtjusning att det fanns en micropopcornpåse kvar i förpackningen som tidigare innehållit tio påsar. Vilken tur att det fanns en påse kvar, tänkte pojken medans han tog bort plasten och la in påsen i micron. 3 minuter senare tittar pojken in genom det lilla fönstert i micovågsugnen och ser till sin förvåing att påsen inte har växt mer än till hälften av den förväntade storleken. Samtidigt registrerar hans luktsinne en doft av någonting bränt. Pojken öppnar mikron och ser till sin fasa att påsen är helt svart på undersidan. Av någon anledning sätter ändå pojken pekfinger och tummen på var sida om påsens öppning och drar med höger hand åt höger och med vänster hand åt vänster. Ett rökmoln av sällan skådat slag flyger upp ur påsen samtidigt som den brända doften sprider sig i pojkens lilla lägenhet. Pojken inser snabbt att han måste fatta ett beslut, och det snabbt om han inte vill somna till doften av brända popcorn ikväll. Därför öppnar han snabbt sin balkongdörr och ställer ut den rykande påsen på sin franska balkong och stänger sedan dörren. Pojken skäms lite, tänk om grannarna ser att han har ställt ut en bränd micropopcornspåse på balkongen. Då drar de säkert automatiskt slutsatsen att personen i den där lägenheten inte ens kan poppa popcorn utan att misslyckas.

Pojken stöter iväg de negativa tankarna men grämer sig snart över att han nu nte kommer få några popcorn ikväll, och han som var så sugen. Suget är ändå så stort så att pojken bestämmer sig för att titta en gång till i skafferiet, det kan ju faktiskt ha ramlat ur någon påse ur förpackningen som nu alltså borde ligga där. Pojken sträcker på sig och låter handen smeka den översta hyllraden i skafferiet ovanför diskbänken där popcornförpackningen förvarades. Mycket riktigt, längst inne i skafferiet ligger det ännu en ensam påse. Med nyvunnen entusiasm öppnar pojken den andra påsen och lägger in den i micron. Till sin förskräckelse känner han ganska snart återigen doften av brända popcorn. Det här kan ju inte vara sant, tänker pojken och öppnar microvågsugnen. Den brända doften tilltar och av ren nyfikenhet låter pojken sina pekfingrar och tummar återigen glida isär åt varsit håll och pojkens skäggbeklädda ansikte möts för andra gången denna afton av en våldsam intensiv värme som tillsammans med den skarpa brända doften tvingar pojken att rygga tillbaka. Pojken suckar högt samtidigt som han öppnar balkongdörren och utökar sin brända popcornspåsesamling på sin franska balkong.

Här skulle man kunna tro att pojken ger upp och låter kvällen fortlöpa utan popcorn. Men just idag var den här pojken väldigt sugen på popcorn, han går därför en tredje gång till skafferiet. Där ser han en påse med popcornskärnor liggandes i ett hörn och minns samtidigt hur han en gång för länge sedan gjorde popcorn på gammalt hederligt vis och därför hade en nästan full påse kvar i skafferiet med kärnor som bara väntade på att bli poppade. Pojken förstår i samma stund att han borde ha matolja också någonstans i skafferiet eftersom han köpte det just för att kunna poppa popcorn den där gången för länge sen. Pojkens minne är det inga fel på, för mycket riktigt finns det matolja i ett annat förvaringsskåp. Pojken tar ner flaskan med matolja och läser på korken, bäst före 2006. Kan matolja bli gammal, tänker pojken i samma stund som han öppnar flaskan och luktar på innehållet. Ingen anmärkningsvärd doft. Pojken bestämmer sig därför för att göra ett tredje försök att poppa popcorn. Han fyller en kastrull med matolja så att det täcker botten precis så som hans far en gång har lärt honom. Han strör sedan över en väl avvägd mängd med popcornkärnor, sätter på plattan och sätter på ett lock på kastrullen. Ungefär tio minuter senare sitter pojken i sin soffa och tittar på ett inredningsprogram på tv 3, i knät har han en skål med nypoppade popcorn, väl saltade precis så som han vill ha dom.